söndag

31 dec



Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför ska det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år….”  (Luk 13:7-8)

Det finns många punkter i en berättelse. Det är bra med punkter. En punkt markerar ett slut och en ny början. Efter punkten får man hämta andan. Sedan börjar något nytt. Alla punkterna, utom den allra sista i berättelsen är en del i en helhet.
Varje liv är en berättelse. Varje nyårsafton är som en punkt i denna berättelse. Det gamla året, med dess glädjeämnen och sorger, framgångar och misslyckanden, hör liksom till den gamla ”meningen”. Vi markerar årsskiftet och tar sats inför det nya som ska komma.
När jag skriver en berättelse kan jag betrakta varje mening och ändra på orden så att meningens mening blir tydlig. I livet kan jag inte ändra på det som varit.  Men jag kan be om förlåtelse för det jag gjort fel mot andra, och jag kan förlåta och försonas med det som andra gjorde fel mot mig. Jag kan sätta punkt och släppa taget om det som varit. Min spelplan kanske har förändrats radikalt, men jag får införliva de erfarenheter, som det gångna året gett, och börja om från en ny utgångspunkt. 

BÖN
Tack min Gud för vad som varit!
Tack för allt vad du beskär!
Tack för tiderna som farit!
Tack för stund som inne är!
Tack för ljusa, varma vårar!
Tack för mörk och kulen höst!
Tack för redan glömda tårar!
Tack för friden i mitt bröst!
                                                FA’s sångbok nr 261

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar