söndag

10 dec



”Men Herren sa till honom gå….och…Ananias gav sig iväg…” (Apg. 9:15-17)

Jag fick ett underbart mejl en dag. I ärendemeningen stod det Maraming Salamat! Först trodde jag att det var ett skräpmejl, men så öppnade jag det och läste att Maraming Salamat betyder tack så mycket på filippinska, och nu förstod jag att mejlet var personligt.
Vid en konferens i Sydafrika, några månader tidigare, hade jag träffat en kristen kvinna från Filippinerna. Efter hemkomsten väckte Herren mig en natt och manade mig att sända en viss summa pengar till denna kvinna. Jag ville vara lydig så jag skrev en hälsning och la pengarna i kuvertet, skickade i väg det och glömde bort hela saken.
Nu kom hennes tack och hon frågade om jag trodde på under och så underströk hon att det gjorde hon. Hon och hennes man arbetade i heltidstjänst för Herren, men studerade samtidigt. De levde under knappa förhållanden och de hade länge bett att Herren skulle förse dem med pengar, så att de kunde fullfölja sina studier. Flera av deras vänner hjälpte dem att be. Dagarna gick och inget hände, men min vän skrev, att hon ändå aldrig förlorade hoppet. Så en dag fick hon brevet från mig. Först trodde hon att det var en tidig julhälsning, men så upptäckte hon miraklet. Brevet innehöll exakt den summa pengar hon behövde för att kunna fortsätta studera. Och hon skrev: Din gåva var ett stort under av tre orsaker: 1) det kom precis i rätt tid, 2) när jag växlade in pengarna, och tog undan tiondet, räckte resten exakt till studieavgiften och 3) det är olagligt i Filippinerna att skicka pengar i vanliga kuvert och vanligtvis kommer sådana pengar aldrig fram till rätt adress.
Var inte det ett mirakel så säg: timingen, summan och så Guds beskydd över pengarna?
BÖN
Herre, hjälp mig att varje dag vara lyhörd för din ledning i mitt liv. Hjälp mig att inte tveka att lyda. Tack för att jag, och varje kristen kan få vara med och förlösa dina under i denna världen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar