torsdag

22 mar



”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud.” (2 Kor 1:3)

Att trösta tillhör en av förälderns viktigaste uppgifter. Samtidigt är det en av de svåraste, för det handlar om att lindra en smärta som barnet tillfogats, av antingen fysisk eller psykisk natur. Att trösta vid fysisk smärta är inte lätt, även om lugnande ord och en kärleksfull hand ibland kan lindra det onda. Att trösta när något gått sönder i det inre, är många gånger mycket svårare. Det kanske inte ens syns på utsidan att barnet tillfogats en inre skada. Någon har kanske sagt något elakt eller barnet har blivit avvisat från ett sammanhang där det önskade vara med. Hur tröstar man då, när man kanske inte ens får vara delaktig i smärtan?
Gud min Far, är den ende som kan trösta i alla situationer: när jag ramlar och slår mig, när jag misslyckas på provet, i mitt arbete eller i mina relationer. När jag kommer till honom med min smärta, visar han hur jag kan ställa allt till rätta igen. Han visar mig hur jag kan gå vidare. Han står kvar när jag har gjort bort mig – Och han förringar aldrig smärtan som jag upplever. Han är all trösts Gud!
BÖN
Tack för att jag får komma till dig min himmelske Fader med all min smärta. Tack att du som vet allt inte överger mig, utan stannar kvar vid min sida och visar mig en väg ut ur mörkret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar