onsdag

1 aug



”Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.” (Ps 32:5)

Först hörde vi bara vatten som rann. Sedan upptäckte vi att det var toalettstolen, men med ett enkelt tryck kunde man få den tyst. Efterhand blev det svårare att få stopp på rinnandet och man måste ta i ganska hårt. Till sist gick det inte att få stopp, varken på ljudet eller på rinnandet. Vi sa: Något måste göras! – Men ingenting gjordes. Vi vande oss vid ljudet av den rinnande toaletten.
Så kom räkningen – nästan en hel månadslön. Det måste vara något fel på räkningen. Det måste det vara fel på vattenmätaren. Här finns inga läckor! Ner i husgrunden för att kolla efter läckande rör – Nejdå! – Men, inte kan det väl vara toalettstolen? – Långsamt gick det upp för oss att de ynka dropparna, som fått läcka fritt under ganska lång tid, hade kostat oss en förmögenhet.
Det kan finnas läckor också i vårt andliga liv, som kommer att stå oss dyrt, om vi inte tar itu med det. När vi gjort något som vi inte borde, och säger att det var väl inte så farligt, läcker kraften ut. När vi struntar i den helige andes maning i vårt inre, läcker kraften ut. Det enda sättet att stoppa läckan, är att bekänna vår synd och ta emot Guds förlåtelse. Bara så, kan vi leva vidare utan att behöva frukta efterräkningar.

BÖN
Herre, hjälp mig idag att vara noggrann med vad jag säger, tänker och gör. Och om jag gör något som inte behagar dig, hjälp mig att snabbt bekänna och ta emot din förlåtelse och rening.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar