onsdag

4 jul



”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Det här budskapet i Uppenbarelseboken är riktat till församlingen i Laodikeia. Den beskrivs som en ”ljum” församling. Guds önskan för denna församling, framgår tydligt av texten, genom orden ”Om du ändå vore kall eller varm!” (vers 15). Gud vill att hans församling ska ta en klar ställning för eller emot. Ändå förstår vi att församlingen såg på sig själv som en mycket rik församling som inte saknade någonting. Men profetrösten som såg bakom fasaderna manade: ”Visa iver och vänd om!”
Det som förvånar en uppmärksam läsare, är att Bibeln i detta avsnitt beskriver en situation, där Jesus står utanför församlingen och bultar och ber att få vara med. Det förvånar också att budskapet i början vänder sig till församlingen som grupp, men plötsligt i vers 20 får det en annan karaktär och blir mycket personligt ”Om ’någon’ hör min röst och öppnar…” . Det handlar inte längre om ett kollektivt gensvar till Jesus, utan ett personligt. En församling kan aldrig öppna kollektivt för Jesus. Varje församlingsmedlem måste själv öppna sitt hjärta för Jesus. Det är inte heller så, som en del tycks tro att Jesus är den som öppnar dörren. Man hör ibland böner om att Jesus ska öppna våra hjärtan för honom. Han gör inte det. Han bara knackar på. Sedan måste vi, var och en, välja att öppna för honom. Någon har sagt att hjärtats dörr bara har handtag på insidan. Men om, och när vi öppnar så kommer han in och har fest tillsammans med oss.   
BÖN
Jesus, jag vill öppna för din närvaro i mitt liv idag. Kom in och dela den här dagen med mig. Tack för att du vill dela glädjen med mig, och för att du vill dela de svårigheter och utmaningar som kan komma att möta mig idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar