söndag

25 mar



”Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster…” (Matt 12:50)
Jesus påstår i den här versen att vi är hans syskon när vi gör som Gud vill. Då kan vi fråga oss: Hur relaterar man till ett syskon, som har gett sitt liv för att jag ska få leva? Hur relaterar man till ett syskon som är fullkomlig i kärlek, glädje, frid, tålamod, ödmjukhet, saktmod, trofasthet återhållsamhet och vänlighet? Hur relaterar man till ett syskon som är ett med Fadern och enda vägen till honom?
Jag får se honom som en ”storebror” som var där först, som kan visa och leda och lotsa mig fram i det okända där han redan varit. Men jag får också leka och rasa runt med honom inför Fars ansikte och jag får lära av honom.
Han räddade mig från ”det främmande folket”. Jag hörde egentligen till samma familj som han från början, till Guds kärnfamilj. Men på grund av syndafallet fick jag börja mitt liv i ”en främmande familj”. Men ”storebror” ville att jag skulle höra till min ursprungsfamilj, så han gav sig själv för att rädda mig tillbaka till Fadern.
BÖN
Är det sant att Jesus är min broder, är det sant att arvet hör mig till?
O så bort med alla tårefloder, bort med allt som här mig ängsla vill!
Sv psalmboken nr 250, Lina Sandell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar