tisdag

27 feb



”Det är ditt fördärv Israel att du är emot mig, din hjälp…” (Hos 13:9)

Ofta har jag sett det - t.ex. när föräldrar hämtar sina barn på dagis. Och när jag tänker efter, har jag också själv upplevt det ibland, när barnen var små. Föräldrar och barn har varit ifrån varandra en hel dag. De har längtat efter att träffas. Men när så föräldern kommer för att hämta sitt barn, blir den lilla som förbytt. Hon eller han sparkar och slår och gör vilt motstånd mot förälderns försök att trösta och hjälpa. Man känner sig ganska hjälplös som förälder i den situationen och det är lätt att tänka att de som haft hand om barnet hela dagen har bättre hand med det, än man själv.  Men verkligheten är kanske den, att när föräldern kommer, kan barnet äntligen slappna av och ge uttryck för sin frustration över att ha blivit lämnad ensam.
Ibland uppför vi oss som det lilla barnet, som ger fullt utlopp för sin frustration emot den som verkligen älskar och vill vårda det. När Gud kommer oss nära, avvisar vi honom bryskt. Vi ”är emot” Gud, han, som är vår enda säkra hjälp. Tänk om vi istället kunde slappna av och låta honom ta hand om oss.
BÖN
Fader, du längtar lika mycket efter gemenskap med oss, som vi längtar efter gemenskap med dig, i djupet av vårt inre. Vi förstår kanske inte alltid att vår frustration har sin rot i vår längtan efter dig. Kom och ta hand om oss idag. Hjälp oss att vila i din famn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar