torsdag

4 jan



Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte…” (Ef 6:14)     
                                                      
Sonen var i tidiga tonåren och hade just köpt sin första cykel, för pengar han tjänat ihop själv. Efter bara ett par dagar blev cykeln stulen och glädjen över cykeln byttes snabbt i sorg. Tillsammans gick vi till polisen för att anmäla stölden. Väl där beklagade vi oss till polisen över vad som skett och talade om den stora ekonomiska förlusten som stölden innebar för sonen. ”Jamen” säger polisen, ”det får ni väl ut på försäkringen?”  När vi upplyser honom om att cykeln faktiskt inte var låst, stannar han upp i sin pekfingervals på skrivmaskinen, där stöldrapporten långsamt höll på att växa fram. Han ser på oss och säger: ”Jamen, måste man vara så ärlig då?” Lagens väktare frågar om man måste vara ärlig!
Jag tror aldrig jag upplevt ett starkare rättspatos än den gången. Mitt svar blev: Ja, så ärliga måste vi vara. Om så hela samhället runt oss tänjer på sanningen, och anpassar sig efter vad som för tillfället passar det egna jaget, så måste Guds folk reagera när lögnen visar sitt fula tryne, och visa på ett annat sätt att leva. Sanningen är det bälte som håller ihop det inre livet hos en kristen.
BÖN
Herre, hjälp mig att leva sant och rättfärdigt idag. Även om det skulle ställa till bekymmer för mig så vill jag inte släppa in lögnen i mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar