måndag

4 dec



”Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.”(Ef 6:19-20)
Jag kan ännu se henne framför mig, missionären som skulle komma på besök till skolan och berätta om sitt arbete. Jag hade hört mycket positivt om henne, men när jag först såg henne gav hon inte intryck av att vara särskilt speciell. Det var en äldre präktig dam med knut i nacken och hon var klädd i en alldaglig klänning och ganska grova skor.
Så började hon tala och jag minns tydligt hur hon började sin berättelse: ”Jag är stolt över att vara en kristen” sa hon, och hennes utstrålning som underströk orden, blåste i ett enda nu undan åhörarnas alla förutfattade meningar om henne. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av det hon sa den där kvällen, men hennes inledningsord hade tänt en längtan hos mig efter att äga samma frimodighet som hon.
Många kristna idag ber om ursäkt för att de har tro. Till och med Paulus tycks kämpa med sin frimodighet, eftersom han ber att efesierna ska hjälpa honom att be för detta. Men vi får liksom Paulus både be själva, och be andra om stöd i förbön, så att vi kan förkunna ordet med frimodighet.
BÖN
Jesus, hjälp mig idag att vara stolt över att Du är min Herre. Hjälp mig att frimodigt berätta om dig, när det öppnar sig en möjlighet för detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar