fredag

20 okt



”Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”  
(Matt 18:19-20)

Ganska ofta kommer människor till oss och säger: Be för mig! Det är då lätt att följa en impuls och säga: Javisst, jag ska be för dig. Eller, javisst jag ska skriva upp dig i min bönebok. Och så slutar samtalet där.
Tidigt i mitt kristna liv var det någon som uppmanade mig att alltid ha nära till bönen. Och jag fick lära mig att det där löftet, om att vi ska be för någon, så lätt glöms bort. Därför är det ofta bättre, att så långt det är möjligt, be direkt, där och då med personen, i stället för att ge några utfästelser om senare förbön. Jag säger enkelt: Vi ber här och nu.
Många gånger har jag därför stått mitt ibland människor - på en gata, i en kyrka eller kanske utanför en kyrka och stilla hållit någons hand. Inga andra har vetat att vi bad. Det såg kanske ut, som att vi stod och talade om vardagliga saker, när vi egentligen förde ett samtal på högsta nivå, där den levande Guden var närvarande. Bördan av allvarliga livskatastrofer lyftes av från människors axlar – en alkoholiserad son, en misshandlande make, dödssjuka barn, drogberoende barn etc – och blev lagda på den ende som orkar bära vår nöd, Jesus Kristus.  
BÖN
Herre tack för att du inte kräver några komplicerade former för att vi ska kunna be för varandra. Tack för att vi alltid kan ha nära till bönen. Du finns med överallt där vi möts i ditt namn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar